Avkriminalisering - för yttrandefrihetens skull

Under Nato-toppmötet i Jämtland nyligen utkristalliserades en ny, slug polistaktik för att kunna trakassera demonstranter utan att det blir dåliga rubriker i dagstidningarna. Taktiken kallas narkotikabekämpning och kan tillämpas på vem som helst som kan misstänkas vara knarkare.

Idén, men lyckligtvis inte metoderna, kommer gissningsvis från USA:s moderna terror i Latinamerika, som går under namnet "Kriget mot narkotikan". Få människor gillar att skadliga, olagliga droger sprids, vilket ger bekämparen relativt fria händer.

Taktiken fungerade gentemot lokaltidningarna. Det gör att försöket riskerar att betraktas som lyckat. Åtminstone kortsiktigt. "Polispådraget på stan avslöjar unga knarkare", löd exempelvis en rubrik i socialdemokratiska Länstidningen, medan innehållet i artikeln berättade att det rörde sig om "misstänkta" brott.

Försöksorten Östersund är Jämtlands centralort och inte större än att alla känner alla här. Ryktet spreds fort om vem som hade fått påträngande frågor, visiterats eller rentav tvingats urinera i provrör för kemisk analys.

Stadens storlek gör att det relativt snabbt blev lätt att få en samlad bild över kontrollerna. De framträdde som alldeles för många och alldeles för systematiska för att enbart ha skett med avsikten att "avslöja unga knarkare".

Verksamheten fick bland annat till följd att många Östersundsbor avskräcktes från att demonstrera. Inte nödvändigtvis av rädsla för att åka fast, men av obehagskänslor mot att bli misstänkliggjord och trakasserad.


Intresset för toppmötet sviktade

Det kom färre än väntat till toppmötesdemonstrationerna. Orsak nummer ett, två och tre var utan tvivel att folk inte såg det som tillräckligt viktigt att demonstrera mot Natomötet. Trots att 48 procent av svenskarna enligt en färsk SOM-undersökning är emot ett eventuellt svenskt medlemskap i militäralliansen, medan bara 20 procent är för (DN, 050522).

Men bortom det kan det enorma polispådraget ha påverkat, även bortsett från de regelrätta trakasserierna. Det är lätt att tveka när staden du funderar på att demonstrera i är överfull av poliser med stålbatonger, skarpladdade pistoler och sannolikt även straffrihet och obegränsad trovärdighet i en eventuell rättegång om det skulle hetta till.

Drogfrågan kanske inte verkar vara den viktigaste i världen, men om östersundsförsöket anses lyckat nog att upprepas kan det vara läge att ta ställning för att beröva polisen en av många möjligheter att inskränka demonstrationsrätten. Andra skäl att ta ställning mot dagens knarklagstiftning finns det nämligen nog av.


Straffen minskar inte bruket

Hårda straff för narkotikabruk avskräcker inte. Däremot drabbar det användaren och samhället får ökade kostnader för rättegångar och fängelseplatser, i tillägg till de sociala kostnader som bestraffningar medför. I Thailand är exempelvis droganvändningen utbredd, trots att innehav av relativt små mängder olagliga droger kan ge dödsstraff där.

Ett alternativ till strafflagar är avkriminalisering. Det innebär att användning av droger inte ger något straff, men inte heller är lagligt. Som en signal att det trots allt kan vara skadligt att använda droger, rentav dödligt.

Innan 1988 var narkotikabruk avkriminaliserat i Sverige. Ändringen i lagstiftning har inte minskat några problem, varken för användarna eller för samhället. En som har uppmärksammat det är kriminologiprofessorn Henrik Tham.

- Jämfört med många andra europeiska länder är Sveriges narkotikapolitik hård, men knappast mer framgångsrik. Det finns undersökningar som visar att dödligheten på grund av narkotika ökar mest i Sverige, sade han i höstas till Svenska Dagbladet (040923).

Nederländerna har kanske världens minst stränga lagstiftning mot droger. Ändå är ser varken bruket eller missbruket särskilt annorlunda ut än i de strängare grannländerna. Förutom att det sker mer öppet och lockar några fler turister av det skälet.


Fungerande metoder för att minska missbruket

Ett fungerande, missbruksminskande alternativ till straff (vilket ju inte fungerar) är en vård värd namnet till de missbrukare som behöver den. De pengar vi sparar in på rättegångar och fängelser kunde gå till att förbättra vården av missbrukare.

Faktabaserad information kan ha en avskräckande effekt. Alla droger är mer eller mindre skadliga och det är därför viktigt att känna till baksidorna. Däremot kan ren skrämselpropaganda grundad på lättgenomskådade myter få motsatt effekt. Om vi inser att en myt är falsk lockas vi att tro att hela informationen är lika falsk.

En minskning av den sociala utslagningen gör det lättare för en missbrukare att ta sig ur sin utsatta situation. Det blir annars lätt ett moment 22.

Är man påverkad får man inte tillträde till de grovmaskiga svenska skyddsnäten och utan bostad, mat eller lagliga pengar har man en dålig plattform för att sluta med verklighetsflykten genom drogerna. Ökar vi i stället toleransen och satsar mer pengar på konkreta åtgärder, så får fler missbrukare möjlighet att hjälpa sig själva.


Lagstiftningens mer absurda sidor

Droganvändningen är så pass utbredd i samhället att bara en liten bråkdel av förbrytarna drabbas av lagarna. En av de främsta företrädarna för det svenska rättssystemet är justitieministern och före detta cannabisrökaren Thomas Bodström.

De lagar han ska vaka över gör hans egna tidigare handlingar till kriminella. Andra kändisar som har använt droger som i dag är olagliga i Sverige är jämställdhetsminister Jens Orback och USA:s två senaste presidenter.

De värsta mördardrogerna är helt lagliga

Lagstiftningen speglar inte heller hur farliga de olagliga drogerna är. Mördardrogen nummer ett i Sverige heter tobak. Tobaksrökning orsakar bland annat cancer, stroke och hjärtinfarkt. 8.000 svenskar dör varje år till följd av tobaksrökning, vilket innebär mer än 20 personer per dag.

Det är inte straffbart att röka tobak och alla över 18 år får köpa det. Det är inte heller straffbart att sälja tobak till folk över 18 år och tobakstillverkarna får till och med sprida reklam om tobaksprodukter, men inte helt fritt. Världens ledande tobaksföretag gör stora, lagliga vinster.

Mördardrog nummer två är alkoholen. Levercirrhos, alkoholism, alkoholförgiftning och alkoholpsykos är dödliga sjukdomstillstånd som orsakas av alkoholförtäring. Alkohol orsakar även trafikolyckor och brutalare våld. Totalt beräknas 5.000 - 7.000 dö varje år i Sverige av alkoholrelaterade orsaker.

Det är olagligt att dricka alkohol på allmän plats, men gör du det hemma är det inte straffbart. Alla över 18 år kan köpa folköl och alla över 20 år kan köpa ännu starkare drycker.

Alkoholreklam tillåts i begränsad utsträckning och försäljarna straffas inte, så länge de inte säljer till minderåriga. Precis som med tobak kan de stora tillverkningsföretagen, däribland svenska statens Vin & Sprit, tjäna grova pengar, helt lagligt.


Övriga droger långt efter

Övriga mördardroger kommer långt efter. Tillsammans tog 353 liv slut i Sverige år 2000 av orsaker relaterade till förbjudna droger. Användningen av dessa droger är naturligtvis strängt olaglig och straffbar, till skillnad från storkonsumtion av massförstörelsedrogerna tobak (23 gånger dödligare än alla olagliga droger tillsammans) eller alkohol (14-20 gånger dödligare).

Den som säljer de minst dödliga mördardrogerna riskerar att dömas till långa fängelsestraff. Det gör att det mest är hemliga, kriminella nätverk som vågar ta risken.

Skulle framställning för eget bruk avkriminaliseras, skulle fler våga. Ingen skulle göra några övervinster, varken kriminella nätverk eller multinationella bolag.

Naturligtvis leder olagliga droger i många fall till fruktansvärda tragedier för missbrukarna och deras anhöriga. Knark dödar och knark skadar. Bevisligen. Men hårda straff hjälper inte.

Dagens svenska lagstiftning gör inte sakernas tillstånd bättre. För framtidens demonstrationsrätt kan narkotikalagarna dessutom bli en av käpparna i hjulet. En avkriminalisering av droger skulle därför verka i yttrandefrihetens intresse.

Alla dödssiffror kommer från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), antingen genom deras egen hemsida, can.se eller genom samlingssidan drogportalen.se.